Dyslektiker
Min bakgrund som ordblind, obildbar o icke inlärningsbar har haft olika innebörd under mitt liv.
Först började jag min skola som vilken elev som helst. Bokstäverna kom och det blev en hel del skriva i skolan. Orden började skapas och jag fick problem ganska fort. Det blev inte rätt. Skolan såg inget problem utom att jag inte kunde stava. Mina prov blev rättade och mitt självförtroende blev sämre och sämre. Till slut fick jag ett prov rättat av min mattelärare som inte menade illa men namnet var felstavat.
Jag gav mer eller mindre upp.
Kom till gymnasiet och skulle försöka igen men det gick inte. Allt blev fel och mina betyg hamnade under 2 på den tidens betygssystem.
Men en sak inträffade. En lärare i svenska som var specialintresserad av detta ämne rättade mitt svenska prov och skickade mig på undersökning för dyslexi.
Jag visste inte ens vad det var.
Undersökning blev det och efter en dag så var det klart jag var dyslektiker.
Hade då ingen aning om att hjärnan fått en skada när jag föddes och jag kunde och kan knappt fortfarande stava, klara särskrivningar och allt vad det heter.
Den stora skillnaden för mig blev att jag skiter i detta. Skiter i detta med stavfel mm och skriver ändå. Jag fick helt plötsligt en självkänsla och klarade att skriva vilket ni märker att jag gör än idag.
Det viktiga var att inte ta åt mig av min skada utan låta språket flöda i alla fall. Inte dumt att ibland hitta samma ord stavat på flera sätt och egentligen ha flera betydelser.
Numera kan jag säga jag är dyslektiker och orden kan stavas lite hur som helst men folk begriper vad jag skriver i alla fall. Det viktiga är inte stavningen utan innebörden av det jag får fram. Så mitt beslut blev att hålla föredrag, skriva artiklar, böcker, plugga på universitetet, ha kurser och fortsätta mitt liv som om afasin inte fanns. Dessutom är det stort tack till dessa rättstavningsprogram som finns överallt.
Jag pratar dessutom alltid om min dyslexi på alla föredrag och kurser och många känner igen sig. Det är så skönt att kunna skita i hur jag stavar och bara prata och skriva. Ingen märker någon skillnad. Knappt idag men för en rad år sedan var det skillnad.
Så som jag brukar säga aghiuqadngvioadfnv här får ni en rad bokstäver om det saknas någonstans. Och tänk som jag det har ingen betydelse hur det stavas bara man blir förstådd 🙂