Har just varit ute och sprungit. Såg alla som kom med tunga steg med hårt nedslag på hälen.
Tänkte på hur utvecklingen i löpteknik ändrats på mina 45 år som löpare.
Jag började med en tydlig mellanfots löpning och fick av tränare i 25 års åldern höra att jag måste få ut steget och landa på hälen. Annars kunde jag dessutom skada mig om jag fortsatte på mellanfots löpning. Benhinne inflammation sade de.
Jag började direkt träna på att landa på hälen men tyckte det gick tungt för jag var ju tvungen att lyfta hela min tyngd över knät och kroppens tyngdpunkt när foten kom så långt fram. Dessutom tyckte jag det var stötigt. Tränaren svarade dålig teknik. Jag fortsatte springa på hälen några år och löp tiderna försämrades.Nu låg milen närmare 50 än 30 som den gjorde tidigare.
Tränare skyllde på ålder.
Jag fick snart ont i senan på framsidan knät och sökte läkare som vill operera mig. Men jag bytte tränare tillbaka till den jag hade först. Det blev tillbaka till mellanfots landning och besvären försvann fort. Tiderna gick också ner till där de skulle vara.Det dröjde en rad år till innan mellanfots löpningen blivit populär igen.
Jag har själv vandrat från att lära ut mellanfots löpning till häl löpning och är nu tillbaka på mellanfoten i min ut lärning av löpning igen
Om man tittar på de riktigt stora löparna så ser det ut som de landar på hälen men de springer så fort så för att hinna få en korrekt mellanfots isättning måste de föra fram benet långt för att få isättningen på rätt plats.
Så det är lustigt hur vetenskapen ändrar sig. Idag vet man att en mellanfots isättning ger mindre skador och bättre löp ekonomi.
Ha en bra fredag alla