Jag har tidigare skrivit om att utmana sig själv och sina rädslor tidigare och det här är en uppföljning på det.
Men om du har ett problem som inte bara är psykiskt då?
Själv har jag skrivsvårigheter. Rätt ord och rätt grammatik ramlar inte ner på papperet av sig själv. Jag märker även när jag pratar att jag får byta ord ibland och stanna upp i talet för att få fram meningen av vad jag tänkt. Idag så märker ingen det, jag håller föredrag, skriver en blogg och har skrivit en bok, men det har inte alltid varit så.
Jag har en afasi som kommer från förlossningen tror läkarna. Kommer ihåg i skolan när jag inte ens klarade skriva mitt namn rätt. Fick bla namnet rättat på ett matteprov.
I gymnasiet så genomfördes ett afasi test och där framkom att jag inte var dum i huvudet utan hade skrivsvårigheter.Därefter steg mina betyg raskt från 2.5 till långt över 4 i snitt. Jag var ju inte dum i huvudet förstod jag nu.
Hade även turen att ha en farmor som förstod att något inte stämde när jag var liten så vi lekte in lekar med tex fortkörning med trampbilen där jag i böter fick läsa något eller skriva något. Detta resulterade i att jag läste Strindberg vid 5 års ålder. Men jag hade fortfarande jättesvårt att skriva, allt blev fel i stavningen.
Sedan började jag min utbildning i psykologi vid ca 20 års ålder och här fick jag dessutom göra ett intelligenstest som visade runt 170 i IQ. Det är inte så viktigt i sig men jag fick nästa bekräftelse att dum i huvudet var jag inte.
När jag sedan utan allt för stor möda skaffat mig 225 poäng i psykologi så skulle detta användas. Det blev att skriva artiklar till tidningar, en bok, hålla föredrag med ord som inte stakade sig så mycket men ändå inte var klockrena, hålla kurser mm.
Då gäller det att inte tänka på problemet utan fokusera på kunskap och vad jag kan för att inte tappa modet.
Jag kommer ihåg min första föreläsning jag skulle ha. Hade ju lärt mig i grundskolan hur kass jag var och vägrat stå framför mer än 2 personer och prata pga att orden inte kom som de skulle. Jag höll på att avlida av stress och panik men var tvungen för det här var ju det jag utbildat mig till.
Min dåvarande fru Majsan som var hyper smart sade åt mig att presentera dig och skriv sedan 10 bokstäver på tavlan och fråga vad publiken tror de betyder. Jag fick några förslag men sade att det inte stämde utan detta är bokstäver ni kan använda när jag tappar ord eller stavar fel. Alla blev med ens intresserade och ingen sade något negativt utan det jag fick höra var. Fan vi märkte inget av det du sade i början om ditt tal eller skrivande Bokstäverna har sedan hjälpt mig genom massor med föreläsningar, kurser mm.
Det jag försöker säga är att om du har något som du inte gillar hos dig eller något som du skäms över (tex min afasi, en hand som inte riktigt fungerar mm) ta fram det. Låt andra se det. Avdramatisera det.
Det gäller än en gång att utmana sig och våga kunna göra fel, inte låta saker hindra en osv
Jag läste någonstans om en simmare som råddes att inte simma. Men han gav sig den på att det skulle gå. Han deltog i tävling och alla tyckte han inte skulle det men han gjorde det. Kom 2a tror jag. Men skillnaden var att han hade inga ben. Men det lät han sig inte hindras av.
Toppen kille tycker jag
Jag har hållit hundratals föreläsningar, skrivit en bok, planerar i huvudet 2 till och bloggar trotts afasi.
Att det ser så bra ut som det gör med stavningen här i inlägget är det gudomliga rättstavningsprogrammet och min farmors förtjänst. Dessutom så bryr jag mig inte alls om hur det stavas längre och pga det så blev stavningen bättre.
Så utmana dig själv än en gång som jag gjort. Låt inte tankar, problem eller hinder stå i vägen (Hinder stavade jag just hinfdfer och rättstavningen skrek). Utmana dig och planera hur du ska fixa det. Genomför det.
Om du dessutom tar fram problemet som du tycker du har utan att det låter som en terapi så löser det sig. Med terapi menar jag att man lägger ut sig så folk ledsnar. Gör en grej av det som Majsan rådde mig att göra.
Första gången du utmanar dig går det kanske inte riktigt som du tänkt dig. Då gäller det att utmana dig igen och se hur du kan ändra på det du inte tyckte var bra.
Tänk på att har du undvikit något i många år har du inte tränat på det heller utan behöver träna innan det blir riktigt bra. Så ett inte helt lyckat resultat är en jätteframgång iaf. Tänk på barnet som ska lära sig gå. Första försöket fungerar inte klockrent. Men efter en tid springer barnet. Det är likadant med din utmaning. Du måste lära dig och en som lär sig behöver inte skämmas utan kan stålt fortsätta att just lära sig. Lita sedan på din kunskap och skit i andra som inte kommer med konstruktiv kritik. De är inte värda dig 🙂
Så våga satsa och vinn.
(Har ingen aning om det stavas vin eller vinn) 🙂